Nedan ett öppet brev till Johan Staël von Holstein, skrivet av Daniel Suhonen .

"Som ledamot av Statens kulturråds styrelse är det entreprenören Johan Staël von Holsteins uppgift att försvara det fria ordets ställning. Anmärkningsvärt därför att han i en krönika i Metro (13 augusti) bagatelliserar journalistövergrepp i Singapore: ”MEN..! Skriker då en massa som inte varit där, vad händer med yttrandefrihet osv. Det avskräcker ingen”.

  Att Singapore, enligt Amnesty, avrättar flest i världen per capita, och enligt Reportrar utan gränser kvalar in bland de länder som är ivrigast att begå brott mot yttrandefriheten, spelar ingen roll: det är ”helt enkelt ett fantastiskt land” – där har man ”förstått att tillväxt är beroende av entreprenörskap”. I samma krönika anser Johan Staël von Holstein att Kina är bättre än Sverige, eftersom deras ”ledare grät offentligt efter jordbävningarna, våra betedde sig som svin efter Tsunamin”.

De flesta har gett upp när det gäller Johan Staël von Holstein, men denna hans klargörande inställning till yttrandefrihet och diktatur kastar direkt en rad frågor till kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth: Anser du att det fria ordet ska ligga i händerna på en man som anser att yttrandefrihet kan bytas mot tillväxt? Vill du att regeringen även fortsättningsvis ska representeras av en odemokratisk pajas i kulturfrågor? Finns det någon gräns för hur fientligt inställd man kan vara till yttrandefriheten, för att få sitta i Kulturrådet? "

Äntligen någon som tar upp det den dryge Holstein skriver i Metros kolumner. jag har inget emot att han hissar entreprenörer till skyarna, men han dissar allt annat som inte passar herrn.

Visst finns han, för det är oftast en han. Utan någon som helst respekt för gående så susar han likt Evil  Knievel ner för gatan. Det smärtar i slutet och svider fram, men inget hejdar vår Daredevil.

Då och då läser vi hur cyklister i ett akut anfall av galenskap använder sitt instrument som ett vapen. I hög utväxling kör de på torg, gågator gallerior och trottoarer. Människor måste kasta sig åt sidan för att inte hamna i gipsvagga på närmaste sjukstuga. Snart blir det nog oblagatoriskt med hjälm för gående.

Sanningen smärtar. Kanske inte så mycket som att kasta sig upp på en cykel utan sadel, men den smärtar.

-Ad interim